Petrusjka

Ja det här med att bli lärare har ju inte direkt varit ett drömyrke för min del när jag var liten. Då var det balettdansös, cirkusprinsessa, hemmafru, tolk, reseledare och barnmorska, bara för att nämna några saker. Sen, i tvåan på gymnasiet kom jag på idén att bli lärare. Under hela min uppväxt har det varit det enda jag aldrig skulle kunna tänka mig att jobba med. Tänk att behöva stå framför en klass med ungar som bråkar och inte är det minsta intresserade av vad du säger. Men tänk också att stå framför en klass med ungar som är helt upptagna av lektionen och tycker att det du säger faktiskt har en mening och är roligt!
Den känslan!
Alla lektioner och allt man gör kommer ju inte vara på topp hela tiden. Men just nu så känner jag mig sjukt taggad på att gå ut på VFU efter påsk! Trots att vi har en massa jobbiga uppgifter så känns det ändå som att jag kommer att lära mig något av den här kursen. Jag vill ut och testa det som föreläsarna säger och få lära mig någonting jag faktiskt kommer att ha nytta av resten av mitt liv!

Skolverket driver en kampanj just nu som heter För det vidare. Det behövs fler bra lärare (kan väl alla hålla med om) och jag ska bli grym! Jag lovar mig själv och alla framtida barn att jag ska sluta innan jag blir en surkärring och göra något annat så att jag kan vara glad hela livet! Det finns för många surgubbar och tanter till lärare som alla hatar. Som Bosse som jag hade i matte i ettan på gymnasiet. Tänk dig jultomten med blå näsa och gula, tjocka naglar. Han var totalt ointresserad av att lära oss något. Sen fick i Per i tvåan. Världens bästa lärare! Fy vad arga vi var när han bestämde sig för att sluta på Brännkyrka och byta skola! När de bästa lärarna flyr så är det illa.
Jag har haft många bra och dåliga lärare men det tråkiga är att en av de sämsta jag haft var nyexad. Jag ska aldrig bli som hon, som skriver hela tavlan full med text och beordrar oss att anteckna. Eller från over-head. Trååååkigt.