Petrusjka

Idag började Teija prata om vad kärlek är. Kärlek är när någon älskar en för allt man är. Inte trots att man är.
Vi spånade vidare och diskuterade hur livet ser ut när vi är 30. Om tolv år alltså. Då vill jag ha barn och en man.
Men vem kan denna man vara? Är det någon jag känner redan nu eller är det någon jag inte har träffat? Vem är det isåfall och vad gör han nu? Och som Michaela sa "Vår framtida man lever nu...". Fan vad konstigt det känns. Det här är sånt som tjejer kan fundera på utan att känna sig idiotiska. Det är fördelen med att vara tjej. Enda fördelen tror jag. Annars är jag nog mer man än kvinna ibland. Petter, hej!

Men egentligen är det inte självklart att jag kommer hitta en man. Jag kanske blir ensam för resten av livet. Jag hoppas verkligen inte det. Kärlek gör mig lycklig. Jag tror inte att jag skulle vilja leva ett liv helt utan kärlek och jag tror faktiskt att jag kommer hitta en kille som jag kan leva resten av mitt liv med. Inte nu kanske, men om några år.

Jag kommer att gå runt och fundera på vem denna man/pojke är varje dag från och med nu. Inte för att jag vill, utan för att jag undrar... Tänk om det är han, eller kanske han eller han?