Petrusjka

Jaha, nu känner jag att jag måste skriva av mig med ett filosofiskt, djupt och kanske lite deprimerande.
Jag var ju då tillsammans med Eric i 1,5 år och det gick bra nästan hela vägen i alla fall. Annars skulle vi väl fortfarande vara tillsammans. Ge det lite längre (eller halvår, ett år?) och så pratar vi som normala människor igen.
Jag kom ju fram till för en vecka sedan att jag kommit över allt, inte honom, men allt det där som har med förhållande att göra. Eller det förhållandet. Jag vet inte riktigt men det känns bra i alla fall.
Jag är en sån person som blir svartsjuk av minsta lilla. Jag har alltså gått runt i tre månader och varit ledsen, arg och svartsjuk på någon som kanske inte funnits (än).

Nu verkar det i alla fall som att Eric har hittat en ny tjej, och jag ljuger inte, jag är glad för hans skull! Jag har väl liksom inte så mycket att säga till om. Ingenting faktiskt. Är inte så mycket bättre själv faktiskt. Inte för att jag hittat en pojkvän, men jag hoppas att den personen kan fatta att jag är en grym person och helt klart värd att älska ;) Det får ta sin tid!

Sammanfattning: Eric har (tydligen) en tjej och jag är inte svartsjuk, utan glad för hans skull! Grattis!